Östersjön idag

– metoder som kan rädda Östersjön från övergödning

Havsbottnarna i Östersjön innehåller stora mängder fosfor. Denna fosfor är bunden i bottensediment, så länge syresituationen är god. När bottnarna drabbas av syrebrist frigörs den lagrade fosforn och när det så småningom når ytlagret, bidrar den i sin tur till ökad övergödning.

Ökad tillförsel av näringsämnen, främst fosfor och kväve, leder till att havets/sjöarnas känsliga ekosystem förändras. Många växt- och djurarter kan inte anpassa sig till de snabba förändringarna, samtidigt som få, anpassningsbara arter, t ex växtplankton tar överhand. Dessa arter får en extra skjuts av de näringsämnen som

tillförs vilket resulterar i att produktionen skenar. Ett exempel är den onaturligt kraftiga algblomningen.

På bottnarna bidrar den ökade produktionen till ökad nedbrytning, då allt det växtmaterial som har producerats inte försvinner av sig själv. När mikroorganismer bryter ner den stora mängden växtmaterial förbrukar de syret vid bottnarna vilket leder till att bottenlevande arter inte längre kan leva där. Idag är syresituationen i Östersjöns djupvatten mycket dålig. En tredjedel av bottnarna är påverkade av akut syrebrist och femton procent är helt syrefria.


Övergödningens effekter i korthet

  • Ekosystemet skadas.
  • Mängden planktonalger ökar. De grumlar ytvattnet när de lever och gör slut på mycket syre i bottenvattnet när de dör och bryts ned.
  • Blåstången – Östersjöns regnskog – får svårt att klara sig i det grumliga vattnet och klarar inte att konkurrera med näringsgynnade fintrådiga alger.
  • När syret i bottenvattnet tar slut försvinner också djur- och växtliv - bottnarna ”dör”.

Fosfor gynnar giftiga cyanobakterier


Cyanobakterier kan ta tillvara luftens kväve i form av ren kvävgas och är därför inte beroende av att det finns löst kväve i havsvattnet. Det ger dem en konkurrensfördel framför exempelvis växtplankton som är beroende av både kväve och fosfor i vattnet. Om det finns fosfor kvar, när halterna av tillgängligt kväve är låga gynnas därför cyanobakterierna.

Projektets roll för Östersjön


Östersjön är ett utsatt hav med nio angränsande länder och sammanlagt 90 miljoner människor som lever och verkar i dess avrinningsområde. Läckaget av fosfor och kväve till Östersjön har fördubblats sedan början av 1900-talet, vilket har lett till övergödning av havet. I Sverige kommer över 40% av fosforläckaget från åkermark (år 2000). Jordbruket har en viktig roll i samtliga länder kring Östersjön. Det är därför en stor utmaning att minska näringsläckaget samtidigt som man upprätthåller ett effektivt jordbruk för att producera till en växande befolkning.


Samarbete över gränserna

Östersjöländernas miljöministrar och EU-kommissionen beslutade 2007 om en gemensam åtgärdsplan för att förbättra Östersjöns ekologiska status, Baltic Sea Action Plan (BSAP).

HELCOM är en mellanstatlig organisation bestående av nio Östersjö-länder och EU, med syfte att skydda den marina miljön från alla föroreningskällor. På HELCOM:s ministermöte 2013 bestämdes krav på närsaltsminskning för de olika länderna kring Östersjön. Sverige ska minska sin belastning av kväve med drygt 9.000 ton och av fosfor med 530 ton per år till år 2021.


Så här mycket ska utsläppen minska


Krav på närsaltsminskning (ton/år), som antogs vid HELCOM:s ministermöte 3 oktober 2013.

* = Siffror efter plustecken avser utsläpp som kommer från landet, men släpps ut till havet via ett annat land.

Lägre siffran = Fosfor, Högre siffran = Kväve